Alla svenskar känner igen skämten: ”Det var en gång en norrman, en dansk och Bellman …”. Men vem är egentligen Bellman, och har skämtfiguren något med den verklige Bellman att göra?

Här är historien bakom en av Sveriges mest långlivade skämtfigurer.

Mannen bakom namnet

Carl Michael Bellman levde mellan 1740 och 1795 och var skald och tonsättare i 1700-talets Stockholm. Han är mest känd för Fredmans epistlar och Fredmans sånger, två samlingar visor där krogliv, dryckesvisor och satir blandas med rokokons elegans. Många svenskar kan fortfarande sjunga hans visor utantill.

Bellman var känd för sin snabba tunga och sitt livliga sätt, och redan under hans livstid cirkulerade anekdoter om honom.

Från hovanekdot till skolgårdsskämt

Enligt källor om Bellmanskämten finns det äldsta kända exemplet i ett förord till en samling från 1835. Det är en anekdot om hur Bellman möter kung Gustav i alltför enkla kläder. Under 1800-talet var skämten ofta avsedda för vuxna och kunde vara ganska grova.

Under 1900-talet förändrades skämten. De blev allt mer barnens egna och handlade om kroppsliga saker, bus och att överlista någon som tror sig vara klokare. Under tiden tappade Bellman nästan alla drag av den verklige skalden och blev en slags svensk allmän skojare.

Så fungerar ett Bellmanskämt

Mönstret är nästan alltid detsamma: Bellman möter en polis, en präst eller en tävling mot en norrman, en dansk eller en tysk. Motståndarna försöker på ett konventionellt sätt, medan Bellman gör något oväntat och tar ordet bokstavligt. Han vinner nästan alltid, oftast genom listighet eller en mycket självklar replik.

Några exempel ur vårt eget arkiv:

1. Bellman stod på simhallens trampolin och skulle precis hoppa i bassängen när badvakten skrek: – Stopp!! Det finns ju inget vatten i poolen! – Det gör inget, svarade Bellman. Jag kan ändå inte simma!
2. Kungen var ute och red. När han mötte Bellman släppte hästen en ljudlig brakare. – Hästen fiser! Hästen fiser!, ropade Bellman. – Tyst!, sa kungen till Bellman. – Nej! Högt!, svarade Bellman.
3. Bellman satt och åt macka på en brygga. Plötsligt dök det upp en polis som sa: – Man får inte äta på bryggan. – Det gör jag inte heller, jag äter på mackan.
4. Bellman och norsken satt och fiskade. Plötsligt fick Bellman napp och drog upp en stor, fin lax, men han slängde tillbaka fisken direkt i vattnet. – Varför gjorde du så? undrade norsken. – Det var ju en lax, svarade Bellman. En så dyr fisk har jag inte råd med!

Varför lever skämten kvar?

De är korta, lätta att återberätta och kräver inga förkunskaper. Bellman är alltid den lilla människan som slår överheten med sin slagfärdighet, och det är en bild som fungerar i alla tider. Därför kan varje generation hitta på egna varianter.

Mer Bellman?

Läs 24 Bellman-historier du inte visste att du behövde eller testa dig själv i Bellman-quizet.